rekrytering
Jag känner mig något konfunderad. Eller helt vilsen faktiskt. Ibland tappar jag nästan tron på hela mänskligheten. Kan folk verkligen vara så cyniska och egoistiska? Eller om det nu är bristande intelligens som är problemet. Kanske någon av alla tre, jag vet inte. Nu kanske inte det här råkar vara någon vidare välformulerad analys och kritik. Så risken finns väl att det är jag som framstår som mindre intelligent. Men det kan inte hjälpas, ibland blir jag bara så trött på alltihop. Jag förmår inte knåpa ihop något helt och hållet genomtänkt för tillfället. Jag är less helt enkelt, på samma sätt som fotbollsupportrar skriker ”Din jävla sopa!” till någon spelare som missar en fin chans istället för att analysera varför det hände och hur denne hade kunnat utnyttja tillfället bättre. Jag avreagerar mig alltså nu, skriver bort lite frustration. Det innebär jag med den här texten inte gör anspråk på att ha komponerat något bra eller ens läsvärt. Den bara är. Antingen hade jag skrivit detta, en massa ord utan egentlig substans, eller så hade jag gått ut på gården och skrikit osammanhängande haranger kryddade med en ansenlig mängd svordomar. Vilket inte hade varit så lyckat eftersom en av grannarna råkar vara lite irriterad på mig för närvarande. Det är i och för sig helt och hållet mitt eget fel och grannen är en trevlig kille, jobbar med rekrytering har jag för mig. Men därför väljer den här formen för att kanaliera min uppgivenhet och ilska. Jag får bara inte ihop det ibland, hur tänker vissa egentligen? Äh, jag ska inte gå in på några detaljer. En del människor bara. Ibland vill jag bara ge upp liksom.